Okej! Här kommer något som nog blir mer av ett brev till mina två (och en halv) släktningar i huvudstaden än ett blogginlägg. Detta eftersom vi alla nog är alldeles för internetsiga för att ringa.

I onsdags var jag på GETIN utbildning hela dagen (Glädjespridande Energiska Trygga Inkluderande Nytänkande) och efter det var det personalfest med start i Mölnlycke. Jag lämnade lägenheten vid åtta på morgonen när resten av familjen sov. Dagen gick och fick testa på lite dans, vilket inte alls är min grej och det bevisades, för att sedan ta sig till Mölnlycke. Efter att ha tittat på kollegorna när de tränade (hade precis återhämtat mig från en liten förkylning så det fick räcka med eftermiddagsträningen) gjorde vi pastasallad och drack vin. Ika slängde på sin USB med skön musik och festen var på gång. Klockan blev 21 och jag hann dricka två glas vin (som gjorde mig lagom lullig eftersom jag är så lättpåverkad) när jag tittade på mobilen och hade tre missade samtal samt ett sms från Jonas. I sms:et fick jag läsa att Lio hade krupp och att de satt på Barnakuten tillsammans med Anki. Jag ringde genast mamma och snabbt kom hon och pappa och hämtade mig. De släppte av mig utanför Östra och jag gick in till en Akut med massa barnskrik (det var inte bara Lio som hade krupp).

Lio såg trött ut när jag kom, men annars var han på gång och log stort när han såg mig. Jag däremot mådde ganska dåligt eftersom jag druckit och har en faslig sjukhusfobi som visst blivit sämre nu igen. Den dök upp första gången när min farmor dog på sjukhus och innan jul dog ju morfar så fobin uppdagades väl igen.

I vilket fall berättade Jonas att han lagt Lio vid halv åtta och sedan att sig i soffan. En stund senare hostade Lio så han kräktes och fick ingen luft. Han var tydligen jättedålig och Jonas trodde att han höll på att dö. I väntan på Anki gick Jona ut en promenad med Lio eftersom det ska hjälpa. Så fort Anki kom åkte de upp till Akuten och dit kom de typ 21.30. Jag kom vid 23. Klockan 05.30 fick vi träffa en läkare efter att ha spenderat natten i ett rum med två trästolar och en brits. Klockan 06.30 efter behandling med adrenalin, alvedon, saft och kortison fick vi åka hem och sova. Pust!

Det är verkligen helt sjukt att man ska behöva vänta ÅTTA TIMMAR på läkare när man är där med barn. Jag är ju inte direkt överraskad, man vet ju hur det är på den vanliga akuten. Men ändå…vi hade ju ingen mat eller något till Lio (eller oss).

Han mår i vilket fall bra nu, förutom snuva och lite väsande ljud/rosslande som blir värre nattetid. Jag har också blivit riktigt förkyld igen. Om det beror på att jag tränade för snabbt inpå förra förkylning eller bara otur vet jag inte, men jobbigt är det.

Det var en liten update. Up to date.

Ciao!