Lio kan gå! På Mors Dag släppte han säkerheten och vandrade iväg för att sedan stanna, vända sig om och gå tillbaka utan att hålla i något! Snacka om lyckliga föräldrar!
Sambon min är på bio och ser My bloody Valentine i 3D (!) och jag sitter hemma framför datorn och tvn. Lio sover, trots att det springer runt en massa barn på vår lilla gräsplätt utanför. Det är typ sju stycken av blandat kön och ålder som springer runt och skriker. Ja; skriker! Den ena killen, även den äldsta av dem, har en svart AK-47 i handen. Det ser lite märkligt ut, han ser lite för gammal ut för att springa runt med ett leksaksvapen, men ändå för ung ut för att vara intresserad av det.
Ibland kan man ju tycka att det där med barn är trevligt. Men när man sitter hemma själv en kväll, ens egna barn sover så vill man inte ha några som är utanför ens vardagsrumsfönster och fnittrat. Jag vet att de är där bara för att jag är här inne. Det kanske är minuset med att bo på markplan utan trädgård.
Nu blev det tyst och barnen försvann, men så ringde det på min porttelefon. Undrar vem/vilka det kan vara? Med stor serotoninbrist i mig kommer jag nog snart göra något dumt mot dem om de fortsätter. Ska jag göra som min mor gör mot katter och kasta vatten på dem?
Åter till Lio nu. Han går som sagt och det är jättekul för både oss och honom! Vi var på Liseberg häromdagen och då rusade han iväg bland folken!
Det finns en ny grej, typ femkampsgrej, som går ut på att samla bananer. Man sätter sig alltså i en truck och ska med sådan där hand/klomojäng samla så många bananer man kan på tre minuter. Och sen är det klart. Ingen vinst eller något verkar det som.
Pappas jobb, fast man får betala för att göra det! Tjohoo!
80-tals reklam för bantningspiller.
Ett behov jag inte visste att jag hade!
Hallå hallå!
Sedan kom regnet och det blev dags att åka hem.
